Lyxen att få längta hem

 Borta bra men hemma bäst? Ja, det är ju så det sägs - och så det är många gånger. En kan gå och längta ihjäl sig tills det är dags att åka iväg på den där resan, och ändå är det så otroligt härligt att få komma hem. 

Men hur lyxigt är inte det då?

Det var allt för idag. Byebye. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När går våra älskade rutiner till ett förj*vligt hamsterhjul?

 Ja, alltså när händer den övergången egentligen?  Jag vet hur jag själv är. Inte överdrivet komplicerad skulle jag vilja påstå, fast vem är jag att döma av det. Egentligen borde jag väl fråga en person som är så olik mig som möjligt om den saken, men hade jag tyckt att den personen är komplicerad? Självfallet. Jag kanske må vara komplicerad, men inte omöjlig i alla fall.  Så, sommaren är slut, jag total-längtar till rutiner och att få börja sista året på min kandidat så jag äntligen kan börja jobba på riktigt igen och hej hopp, hej hopp. Men sen, in i November troligtvis, kommer jag svara "Nej men alltså ingenting, allt går bara om och om igen" ifall någon frågar mig hur livet går eller vad som händer.  Nu ska jag Såklart komma på ett sätt så detta Inte blir mitt svar denna gång eftersom jag reflekterat och märkt att detta bara är för deppigt och ingenting jag vill ha kvar i livet.  Men hur märkligt är det? Den här berömda gränsen är liksom någonstans där jag inte har någon
Läs mer

Pirrig, och nervös.

OKEJ, jag är så pirrrrrrig!  Om nio dagar åker jag på roadtrip för att sedan stanna i Innsbruck i fyra månader för utbytesstudier.  Det är självklart utbytet i sig som pirrar mig, att få lära mig nya saker, ta del av ny kultur, känna in ett nytt universitet, lära mig ett nytt språk? Men det är så mycket där till - bli roommate, åka skidor på helgerna, andas alpluft och få en helt annan vardag.  Men sen är jag självklart nervös också. Jag lämnar min pojkvän, häst, lägenhet och många andra trygghetszoner hemma. Nu slår det dock mig. Är det nervositeten eller pirret som gör mig mest exalterad att göra detta? Jag vet inte. Pirret såklart, men det är något visst med att göra saker som gör en nervös.  I höstas skrev jag en rapport som lärde mig skillnaden mellan motivation och engagemang . Tänkte att eftersom jag inte visste det tidigare så kan jag lika gärna skriva det här också. Så, motivation handlar om att känna en vilja till att genomföra någonting och därmed en vilja att starta upp. M
Läs mer

Lever jag i nuet eller händer bara nuet samtidigt som jag lever?

Förstå att ständigt känna sig närvarande, tillgänglighet, nyfiken, öppen och bara intresserad av vad som händer runt om?  Jag vill påstå att jag delvis fungerar så, nu är det ju så att jag är en livsnjutare utan dess like. Det ska ätas gott, drickas gott, spontana saker ska ske, studierna ska genomföras och dagarna ska flyga förbi. Jag menar, livet är ju till för att LEVAS!  Men gör jag det då? Lever jag i nuet och njuter av stunden där jag befinner mig? Nä. Mestadels checkar jag bara av saker på en lista som ska göras och tänker ständigt fem steg framåt. Sitter jag hemma och pluggar så är jag 10% mentalt i matbutiken och planerar för veckans middagar, eller väljer outfit inför nästa festlighet, eller på ridbanan och planerar vad jag ska träna idag. Vidare går dagen och jag befinner mig fysiskt på ridbanan, men nej då är jag mentalt 10% i skolböckerna, på banken eller i en dagdröm på Bali?  Och det är ju fantastiskt. Dagdrömma måste man väl få lov att göra? Eller hur? Det är väl bara d
Läs mer